Ville, hoho...?

Vart tog han vägen, denna lovande popartist som faktiskt inte släppte exakt samma skräp som alla andra Idol-artister? Jag såg grymt mycket fram emot Ville Niskanens debutalbum men det kom aldrig. Vågar man hoppas på att det bara har skjutits fram, eller blir det aldrig någonting av det hela? Hit Me Like That är för klockren för att Ville ska få förbli en one hit wonder. Jag protesterar! Skiva, nu! Så jag får slösa pengar på lite vettig pop.

Recension: Misophone - Where Has It Gone, All The Beautiful Music Of Our Grandparents? It Died With Them, That's Where It Went...

Titel: Where Has It Gone, All The Beautiful Music Of Our Grandparents? It Died With Them, That's Where It Went...
Utgivningsår: 2007
Genre: ?????



Ibland, oftast helt oväntat, förändras ens syn på något. En brittisk duo, som aldrig spelat live, har tagit DIY till en helt ny nivå. De kallar sig för Misophone och spelar in allting hemma, något som har blivit allt vanligare med tiden. Hittills finns tretton stycken album i cirkulation på olika ställen i världen, varav Where Has It Gone, All The Beautiful Music Of Our Grandparents? It Died With Them, That's Where It Went... är det första som har fått en officiell release. Redan här märks förkärleken till musik. Att generöst sprida sin egen musik på skivor utan att ens tänka tanken att gå till ett skivbolag och dessutom aldrig spela live, trots att ena hälften av duon påstår sig bemästra över tjugo instrument, är beundransvärt. Men tillika förvånande. Internet är ingen nymodighet längre, så hur denna duo lyckats med sitt hemlighetsmakeri är något som jag länge funderat över.

Men hur står sig musiken i förhållande till dagens samhälle? Ganska slött, måste jag säga. Om det är något som musiken inte lyckas med så är det att återspegla världen som den ser ut idag, fast jag tror inte det någonsin var meningen. Varma melodier som osar 1800 till tidigt 1900-tal är skivans starka sida. Lukten av fisk, saltvatten, öppna hav, stora gyllengula fält och en värld som står mitt i evolutionens centrum är vad skivan förmedlar. Tankarna förs onekligen till "Jorden runt på 80 dagar" och Monty Python, vilket inte alls är fy skam. På samma sätt som boken blev en klassiker tror jag denna skiva kommer att föråldras med stil. Det är en modern klassiker, utformad på ett gammalt sätt för att kunna erbjuda en flykt från det moderna, stressiga samhället. Men tillika är det en inspirerande, hektisk resa i evolutionens och teknologins spår som tar slut allt för fort. Vart tog den vägen, våra förfäders underbara musik? Den bodde i Misophones källare, inte längre bort än så.

Stereogum Presents: Björk

Det här kan verka en aning reklamaktigt, nästan, men vem kan säga nej till en skiva med Björk-covers, helt gratis? Jag säger inte nej till det. För hur dålig en cover än är så är det en nytolkning, vilket alltid är intressant. Oftast får man en helt ny syn på låten. Jag skulle kunna skriva massor av dravel här, men det nödvändigaste står på Stereogums egen hemsida. Så allt jag kommer att göra är att slänga upp länken och säga: njut!

http://stereogum.com/bjork/index.html