Eucalyptus - The Deadly Syndrome

Musik blir ta mig tusan inte mycket bättre än såhär. Den här gruppen rekommenderas stenhårt.

Racoon - Close Your Eyes

Mats lyssnar på musik med ett lätt radiosound? Jupp! Jag är inte helt omänsklig. Är texten nog intressant och arrangemangen någorlunda originella så lyssnar jag gärna, oavsett genre.

Motown! \o/

Igår lyckades jag lämna bakom mig ännu ett fall av obesvarad kärlek. Det var lite småtungt, men jag överlevde. Och vad passar bättre efter något sådant än lite hederlig gammal soul från 60-talet och framåt? Jag talar inte om något mindre än skivbolaget Motowns underbara utbud.

The Marvelettes, Shanice, Jimmy Ruffin, Diana Ross... MUMS! Klad Mats. Och solen skiner också. =D

Amelie från Montmartre

Eller Le Fabuleux destin d'Amélie Poulain är nog en av de mest klockrena vitaminpillren som finns. Humorn är helt enkelt för charmig och alla dessa iakttagelser som hon gör... wow. Hade Amelie funnits på riktigt så hade vi nog haft en del att diskutera.

Vill man se en varm film som inte är lik någon annan och som galant dansar runt klichéer så behöver man inte leta längre än så här. En mindre charmig, inte riktigt lika bra film med samma skådespelare är Tillsammans Är Man Mindre Ensam och en annan film med dylika iakttagelser är Everything Is Illuminated. Alla tre skulle jag lätt kunna se i ett. Först Tillsammans Är Man Mindre Ensam, just för att den är lättsmält och får en startad, sedan Amelie Från Montmartre för att verkligen få myset fulländat, och sedan avslutar man med Everything Is Illuminated, just för att den är lite smådyster men ändå riktigt gripande och charmig på sitt udda vis.

Yummie. Precis min typ av filmer.

Concession, Concession, Concession!

Varje tisdag och fredag är himmelriket för mig och det här är verkligen Concession då det är som bäst: Concession, Concession, Concession! \o/

Åtminstone dramatiken. Sedan finns det även underbar humor som tyvärr inte får skina på just den här sidan.

De- Loused in the Comatorium - Berättelsen?!

Trodde aldrig jag skulle hitta den, men hör och häpna, här är den: Klicken här för teh bok

Den är inte särskilt lättläst men den ger en klarare bild av exakt vad det är som Cerpin Taxt ser då han ligger i koma, och man får en helhetsbild av hur det ser ut där han står när han tänker ta självmord. Intressant läsning om man gillar albumet, i alla fall. =)

De-Loused in the Comatorium

Har ingen aning åt vilket håll jag ska ta den här bloggen. Borde jag börja skriva om lite mer allmänna saker, kanske till och med allt som intresserar mig? Privata livet kommer att blandas in väldigt lite i alla fall. Det enda som kan tänkas komma från privata livet är intressanta iakttagelser. Så...

Välkommen till en blogg som verkligen har variationen i fokus. Många av mina tankar kommer att spillas ut här och, tja, det är väl det.

Vi kan väl börja med min syn på The Mars Volta: De-Loused in the Comatorium. Något med det här albumet är extremt tilltalande. I grund och botten handlar det om en kompis till bandet som tog självmord för att en från deras förra band verkligen drev honom till vanvett. Åtminstone om man får tro ett av spåren på deras EP. Hela resan börjar med en överdos av någon typ av drog blandat med råttgift, vilket gör att han hamnar i koma. Sedan får man följa hans upplevelser genom skivans gång. Man får en helt ny syn på hur vi egentligen uppfattar saker. För, allt som allt, så är lyriken i The Mars Voltas låtar 100% flum. Många gånger har de inte ens någon mening, så man får skapa sig en egen. Det är där som det intressanta kommer in. På sista låten så har denna man vaknat upp ur sin koma och tycker inte alls om världen, så han tar självmord. Hur kommer det sig? Exakt vad i det han såg har gjort honom så pass missnöjd med världen?

Det är upp till lyssnaren att lista ut. Den här skivan är helt underbar just pga den aspekten. Hela resan kan tolkas hur man vill och arrangemangen lockar fram knepiga tankar. Jag själv är inte missnöjd med världen efter den här resan, däremot så börjar man fundera hur djupt man kan gå in i en människas psyke utan att bli galen. Jag fick nämligen mardrömmar av skivan.

Revival!

Bara för att jag fick lust. Bloggen har varit död nog länge och nu har jag massvis att dela med mig av. Vi kan börja med The Sound of Animals Fighting: The Ocean and the Sun. Helt underbart album som ligger mig väldigt nära just nu. Första lyssningen var öronorgasm, andra lyssningen fick mig att upptäcka de otroligt fyndiga trumkompen och en tredje lyssning borde resultera i ytterligare örongodis. Har en känsla av att det finns flertalet riff som mot slutet av Cellophane. Den låten är väldigt schizofren, inte helt olik Blessings Be Yours Mister V. Men är det något som man gillar så är skivan ack så värd ens tid. En minde flummig version av The Mars Volta, fast med en och annan tvist som nickar mot helt andra genrer. Främst så är punkinfluenserna mer påtagliga för att medlemmarna i detta band kommer från band som har rötter på långt håll i punken. Eller åtminstone en tå i den nya tidens punk. Den gamla är nog rätt förlorad.

Fast å andra sidan så har The Mars Volta också ena tån i punken då vissa medlemmar kommer från nu splittrade At the Drive-In.