De-Loused in the Comatorium

Har ingen aning åt vilket håll jag ska ta den här bloggen. Borde jag börja skriva om lite mer allmänna saker, kanske till och med allt som intresserar mig? Privata livet kommer att blandas in väldigt lite i alla fall. Det enda som kan tänkas komma från privata livet är intressanta iakttagelser. Så...

Välkommen till en blogg som verkligen har variationen i fokus. Många av mina tankar kommer att spillas ut här och, tja, det är väl det.

Vi kan väl börja med min syn på The Mars Volta: De-Loused in the Comatorium. Något med det här albumet är extremt tilltalande. I grund och botten handlar det om en kompis till bandet som tog självmord för att en från deras förra band verkligen drev honom till vanvett. Åtminstone om man får tro ett av spåren på deras EP. Hela resan börjar med en överdos av någon typ av drog blandat med råttgift, vilket gör att han hamnar i koma. Sedan får man följa hans upplevelser genom skivans gång. Man får en helt ny syn på hur vi egentligen uppfattar saker. För, allt som allt, så är lyriken i The Mars Voltas låtar 100% flum. Många gånger har de inte ens någon mening, så man får skapa sig en egen. Det är där som det intressanta kommer in. På sista låten så har denna man vaknat upp ur sin koma och tycker inte alls om världen, så han tar självmord. Hur kommer det sig? Exakt vad i det han såg har gjort honom så pass missnöjd med världen?

Det är upp till lyssnaren att lista ut. Den här skivan är helt underbar just pga den aspekten. Hela resan kan tolkas hur man vill och arrangemangen lockar fram knepiga tankar. Jag själv är inte missnöjd med världen efter den här resan, däremot så börjar man fundera hur djupt man kan gå in i en människas psyke utan att bli galen. Jag fick nämligen mardrömmar av skivan.